Morfar <3
Det är svårt nu, svårare än vad det kommer bli. Jag saknar dig jätte mycket. Verkligen. Jag gråter ibland när jag tänker på dig. Jag försöker vara glad och så men jag är ändå ledsen. Vissa tror att det är över, att jag inte är ledsen mer. Men det är jag. Jag kunde inte föreställa mig ett liv utan dig. Det går, men det är jobbigt. När vi är hos mormor så är det inte som förr. När jag var hemma, när jag fick veta att du var borta så kunde inte jag förstå att du var borta. Jag tänkte: när jag kommer till landet så kommer jag förstå. Men det gjorde jag inte så jag tänkte: När vi åker till mormor kommer jag nu förstå, men det gjorde jag inte så jag tänkte: När jag får se dig i kistan så kommer jag att förstå att du faktiskt är borta. Men det gjorde jag inte för det såg ut som om du sov. så jag tänkte: när det är begravning kommer jag att förstå, men det gjorde jag inte. Så jag tänkte: när vi ska lägga ner unan i graven så kommer jag att förstå. Men det gjorde jag inte. Nu fanns det inte mer att förstå. Jag har inte förstått att du är borta. Jag kommer nog aldrig förstå det. Jag saknar verkligen dig. Ibland kallar jag på dig men jag får inget svar. Jag vet att du inte hör min röst, men jag vill bara att du ska veta att jag älskar och saknar dig och att du var den som jag tyckte om mest. Det ända jag vill är att se in i dina ögon och höra din röst. Få krama om dig och tacka för allt du gjort. Säga att jag älskar och saknar dig och att du är den jag tycker om mest. Det är det ända jag vill och vila i frid <3